Adrenalin
Flodarunda en dimmig söndagskväll och jag fick en föraning om hur hjärnan verkligen fungerar i tävlingssammanhang.
Jag gav mig alltså ut på den vanliga rundan till Floda och tillbaks. 12,5 kilometer med målet att hålla 5:00 min/km hela vägen för att undersöka hur mycket jag skulle bli tvungen att höja pulsen för att hålla den utsatta farten.
Vid vändpunkten efter dryga sex kilometer meddelade klockan att jag låg exakt på 5:00-fart med en genomsnittspuls på 148 slag (81%), precis lagom...
(Adrenalinboost i grön markering)
Hemvägen avlöpte till en början utan utropstecken men efter någon kilometer fick jag syn på en reflexväst som flydde undan några hundra meter längre fram. I samma stund slogs en brytare på någonstans inne i huvudet och pulsen höjdes direkt 10 slag. Utan att ha planerat någon spurt hade jag kort därefter jagat ikapp den undflyende konkurrenten och passarat henne i 4:20-fart. Den ökade pulsen och farten kändes dock varken i ben eller lungor och jag antar att det var herr Adrenalin som gav mig en hjälpande hand.
(Adrenalinmolekyl)
När jag var säker på att jag skaffat mig ett tillräckligt stort försprång (pinsamt att bli omsprungen direkt efter en sådan fantomrusning!) fick jag bromsa kraftigt för att komma ner i både puls och fart eftersom 5:00 var målet för dagen.
Efter att ha lufsat hem i makligt tempo berättade löparkompisen GF305 följande:
Sträcka: 12,5 km
Tid: 1:02:22
Fart: 5:00 min/km
Puls: 152 slag (84% av max)
Undrar just om denna trevliga prestationshöjare är något att hoppas på när det är dags för tävling?
/g b g j o g g - Samir
Jag gav mig alltså ut på den vanliga rundan till Floda och tillbaks. 12,5 kilometer med målet att hålla 5:00 min/km hela vägen för att undersöka hur mycket jag skulle bli tvungen att höja pulsen för att hålla den utsatta farten.
Vid vändpunkten efter dryga sex kilometer meddelade klockan att jag låg exakt på 5:00-fart med en genomsnittspuls på 148 slag (81%), precis lagom...
(Adrenalinboost i grön markering)
Hemvägen avlöpte till en början utan utropstecken men efter någon kilometer fick jag syn på en reflexväst som flydde undan några hundra meter längre fram. I samma stund slogs en brytare på någonstans inne i huvudet och pulsen höjdes direkt 10 slag. Utan att ha planerat någon spurt hade jag kort därefter jagat ikapp den undflyende konkurrenten och passarat henne i 4:20-fart. Den ökade pulsen och farten kändes dock varken i ben eller lungor och jag antar att det var herr Adrenalin som gav mig en hjälpande hand.
(Adrenalinmolekyl)
När jag var säker på att jag skaffat mig ett tillräckligt stort försprång (pinsamt att bli omsprungen direkt efter en sådan fantomrusning!) fick jag bromsa kraftigt för att komma ner i både puls och fart eftersom 5:00 var målet för dagen.
Efter att ha lufsat hem i makligt tempo berättade löparkompisen GF305 följande:
Sträcka: 12,5 km
Tid: 1:02:22
Fart: 5:00 min/km
Puls: 152 slag (84% av max)
Undrar just om denna trevliga prestationshöjare är något att hoppas på när det är dags för tävling?
/g b g j o g g - Samir
Kommentarer
Trackback
