Knapp Maraton i Kenyafart

Så har man då blivit cyklist istället för löpare. I brist på löpträning så måste jag hitta på något annat sätt att hålla uppe konditionen.

Nu är det två månader sedan jag sprang och kondisen har säkert påverkats negativt en massa. Hur skall man kunna hålla igång kondisen när man inte kan springa? Cykla till jobbet kanske är  en bra grej.

Sagt och gjort så gav jag mig iväg på tisdag morgon och 1,8 mil och 49 minuter senare var jag framme.
Sen blev det bil med cykeln på dragkroken på väg hem.
På torsdag var det dags igen men denna dag både tur och retur.


På med hjälmen i med P4 i öronen för att slippa vägbruset från bilarna och Garmin på armen för att det skall bli lite roligare. Direkt när jag satte mig på cykeln så kändes det i benen att de var igång i tisdags. De benen är verkligen inte gjorda för att cykla. Jag cyklar verkligen så snabbt jag kan men inser att det inte går speciellt fort ändå. Denna gång gick de 18 kilometrarna på 51 minuter och jag inser att det är samma fart som de snabbaste springer Maraton på! Helt otroligt! Detta trots att jag i nerförsbackarna susar fram.

Att cykla till jobbet ger en annan dimension av den sträckan. Man känner lukter, hör bruset och känner vädret på ett helt annat sätt. Bl a när man trampar uppför Älvsborgsbron så är man väldigt nära långtradarna som dundrar fram och varje gång så rycker det till kraftigt i cykeln och jag är väldigt glad för att det är ett räcke emellan.
Apropå Älvsborgsbron så gick pulsen upp i maxpuls t o m högre än vad jag trodde jag hade och det har aldrig hänt när jag springer. Garmin sa alltså att jag springer snabbare med en lägre puls än vad jag klarar med cykeln när det bär uppför. Jag fick alltså lugna ner mig en bit ifrån toppen då jag inte ville komma med i statistiken över korkade motionärer som spränger sig.

Efter en lugn dag på dataavdelningen så var det dags att cykla hem i en kraftig motvind och tack vare morgonens tur och vinden så behövde jag över en timma på hemvägen.
Alltså 36 km i maratonfart. Det är banne mig helt otroligt hur fort de springer.


Hur som helst så hoppas jag kämpa vidare med cykeln ett tag till i väntan på att inflammationerna skall ge sig.


Kämpa på.


/ g b g j o g g - Christer


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0