gbgjogg

Nu åtta dagar efter den dagen har jag cyklat 11 mil med en puls som är minst lika hög som vid löpningen. Jag har alltid haft emot att cykelträna för att man kommer ju så förtvivlat långt men sedan jag fattat att man kan cykla till och från jobbet så har det gått fint. Riktigt kul.

Jag börjar se ljust på kondisen igen och samtidigt så läker faktiskt hälsena och slemsäck riktigt bra.  Om jag nu ligger i med cykelträningen så kanske kondisen finns kvar i september när det är dags att börja löpträna igen (förhoppningsvis).

Annars så tränar gbgjoggarna enskilt under juli då det är semestertider. Det är bara wannabee CM som säger sig behöva en månad med vila!!.

På bilden här nere kan ni göteborgare försöka lista ut var gbgjoggarna har sin gruva. För er andra så är det en fin bild över nordvästra Göteborg. Den blåa sträckan är 18km, Sporttracks har inte alltid koll på skalan.

Undra om man kan önska sig en racercykel till nästa år?


/ g b g j o g g - Christer

Så har man då blivit cyklist istället för löpare. I brist på löpträning så måste jag hitta på något annat sätt att hålla uppe konditionen.

Nu är det två månader sedan jag sprang och kondisen har säkert påverkats negativt en massa. Hur skall man kunna hålla igång kondisen när man inte kan springa? Cykla till jobbet kanske är  en bra grej.

Sagt och gjort så gav jag mig iväg på tisdag morgon och 1,8 mil och 49 minuter senare var jag framme.
Sen blev det bil med cykeln på dragkroken på väg hem.
På torsdag var det dags igen men denna dag både tur och retur.

På med hjälmen i med P4 i öronen för att slippa vägbruset från bilarna och Garmin på armen för att det skall bli lite roligare. Direkt när jag satte mig på cykeln så kändes det i benen att de var igång i tisdags. De benen är verkligen inte gjorda för att cykla. Jag cyklar verkligen så snabbt jag kan men inser att det inte går speciellt fort ändå. Denna gång gick de 18 kilometrarna på 51 minuter och jag inser att det är samma fart som de snabbaste springer Maraton på! Helt otroligt! Detta trots att jag i nerförsbackarna susar fram.

Att cykla till jobbet ger en annan dimension av den sträckan. Man känner lukter, hör bruset och känner vädret på ett helt annat sätt. Bl a när man trampar uppför Älvsborgsbron så är man väldigt nära långtradarna som dundrar fram och varje gång så rycker det till kraftigt i cykeln och jag är väldigt glad för att det är ett räcke emellan.
Apropå Älvsborgsbron så gick pulsen upp i maxpuls t o m högre än vad jag trodde jag hade och det har aldrig hänt när jag springer. Garmin sa alltså att jag springer snabbare med en lägre puls än vad jag klarar med cykeln när det bär uppför. Jag fick alltså lugna ner mig en bit ifrån toppen då jag inte ville komma med i statistiken över korkade motionärer som spränger sig.

Efter en lugn dag på dataavdelningen så var det dags att cykla hem i en kraftig motvind och tack vare morgonens tur och vinden så behövde jag över en timma på hemvägen.
Alltså 36 km i maratonfart. Det är banne mig helt otroligt hur fort de springer.

Hur som helst så hoppas jag kämpa vidare med cykeln ett tag till i väntan på att inflammationerna skall ge sig.

Kämpa på.

/ g b g j o g g - Christer

Tack Samir! Det verkar som om dina dockor, rökelser och danser smittade av sig även på mig.
Efter nio dagars vila, på grund av onda knän, kunde jag idag ta mig runt på min hemmabana utan smärtor.

/ g b g j o g g - Peppe (skynda långsamt :)