gbgjogg

En västsvensk träningsdagbok

Hundattack

Och motgångarna för Samir fortsätter... Knäproblemen efter Göteborgsvarvet hade just börjat lägga sig och jag såg med tillförsikt fram emot att komma igång med sommarträningen igen. Gbgjogg tränar ju på lunchen 2-3 gånger i veckan och det skulle bli riktigt kul att försöka hitta tillbaks till den goda formen från i mars och eventuellt kunna pressa Christer på åttan i Skatås...

...men så var det ju fredagens morgonpromenad till tåget och den fasansfulla hundattacken. Klockan var 08:10 och jag höll snabb gångfart (~9-10 min/km) på väg mot tågstationen i Lerum för vidare färd mot jobbet. En bit framför mig vid sidan av cykelbanan rastade en dam sin hund, solen sken och skolbarnen skyndade sig för att inte komma för sent. Själv började jag fundera på om jag hade pengar kvar på magnetkortet och i den vevan hade hunden fått syn på mig. Hundvan som jag är såg jag hur den lille gynnaren sprang fram emot mig för att hälsa god morgon, en sån liten trevlig hund!

Men i sista stund hörde jag så ett dovt morrande och sedan satt hundens käkar inborrade i mitt vänstra lår. Den lilla djävulsråttan släppte strax taget och tog sedan sats för att hitta mörare kött på insidan av mitt lår. Just då kom jag tillbaks till verkligheten och fick tag i kopplet. Jag ryckte till bakåt och slängde iväg jycken någon meter och backade sedan utom koppellängds avstånd. Så här dags hade även ägaren fattat vad som var på gång och halade således in dödsmaskinen.


Så istället för tågresa till Göteborg blev det ett besök hos läkaren där såret tejpades och lades om. Jag fick också påbörja en ny antibiotikakur för att om möjligt hålla undan sjukdomar och elände som sprids genom hundsaliven.

(Min bild av förövaren såsom den avtecknas i mina mardrömmar)

(en något mer verklighetsnära bild)

Allt detta innebär att jag får vila ytterligare en tid från löpningen. Jag vill inte vila mer!!!  ;(



/g b g j o g g - Samir

Alla väntar vi på att du skall göra comeback. Sluta nu med alla löjliga skador och påhitt. Vi skall ta det lugnt så du vågar åka med på lunchen.

Du skojar? Själv har man ju funderat på alla lösa hundar som man möter på sina rundor. Hur man tar stryptag och tjittar iväg dem på rejäla luftförder i rent nödvärn... Det kan alltså hända i verkligheten också.

tyvärr var detta "real life". Såret är inget att prata om - det läker nog på några dagar. Det var ju en relativt liten hund så den orkade inte så djupt in i låret.

Så framöver blir man väl en sådan där hundrädd stackare som går omvägar när man ser skymten av en jycke.

//S

Jädrans otur. Att möta en hund just när han får hjärnsläpp. Jag hoppas du nu gör allt för att INTE bli hundrädd. Rädslan smittar så himla lätt över på barn. Vi vill ju inte heller att rädsla förstör din springglädje. Du kommer att möta många lösa och löst kopplade hundar på dina kommande spring.
Nu har du fått din ranson av galen hund. Det kommer inte att hända dig igen. De allra flesta hundar gillar dig och alla oss andra människor, tack och lov. Gilla hundar (inte just den hunden) och lycka till med träningen inför nästa års Göteborgsvarv.

Illa. Jag tänker på en kamphund som jag träffade för några månader sedan som visade sig vara glad och snäll. TÄnk om han inte varit så glad och snäll. Brrrr

Nu har ägaren varit hos veterinären och världen är en galen hund fattigare. En spruta i tassen och sedan god natt.

Jag skall göra mitt bästa att återvinna förtroendet för hundar. Det skall säkert gå bra!

//S

Dessa bestar!!! Jag är en sån du beskriver, Samir. En sån som går omvägar. Detta efter ett antal "dåliga" erfarenheter av hundmöten. Senast var det en dobermann som fick min puls att skena ordentligt. Skönt att såret inte blev så illa och att hunden var av hanterbar storlek...